torsdag 28 mars 2013

GIF vann – då grät Kim Källström

Steven Payne berättar om åren i Gefle IF



Gefle IF minns Steven Payne som den lille, kvicke engelsmannen med den vassa vänsterfoten.
   Själv minns han Gefle IF som en väldigt rolig tid.
   Här berättar han om ”Liston” Söderbergs jargong, Marek Skurczynskis poängsystem och Kim Källströms tårar.

Steven Payne var 15 år när han hoppade av skolan i London för att bli fotbollsproffs i Wimbledon FC. När spelarna i akademin var 17 år var det brukligt att låna ut dem till europeiska klubbar och på så sätt hamnade Steven Payne i IFK Mora.
   ”Jag tror att det var så tidigt som 1984. Det var jag och en kille från Crystal Palace som var där. De hade en galen tysk som tränare, Peter Antoine. Jag var van med sådana tränare från England. Det var inte så mycket instruktioner, bara att jobba hårdare om det inte gick. Han var ganska tuff om man säger så”, berättar Steven Payne över telefon.

Foto: Arbetarbladet/arkiv
Han värvades till Gefle IF 1989 av legendariske tränaren Lennart ”Liston” Söderberg.
   ”Det stod mellan Gefle och Västerås. ’Liston’ och Antoine var ganska lika, men hade lite olika fotbollstänk."
   De kom bra överens, ”Liston” och Steven Payne, även om det fanns incidenter…
   ”Efter en match mot Vasalund som vi förlorade sa han till journalisterna: ’Jag vill inte nämna några namn, men vi har en engelsman i laget som inte var speciellt bra’. Sen kom han upp i bussen, tittade på mig och sa: ’Don’t worry, be happy’ och skrattade."

När ”Liston” fick sparken i slutet av augusti 1989 stod inte Payne bakom beslutet.
   ”Jag kommer ihåg att vi hade ett möte där. Jag var inte enig med de andra. De äldre spelarna ville ha bort ’Liston’, men det ville inte jag. Han var rak och rättvis, även om han kunde säga klumpiga saker ibland. Jag hade ju honom som tränare senare i Syrianska också.”
   Trots att det gick lite knackigt för laget i division 1 norra trivdes Steven Payne bra och han beskriver åren som roliga. Det var mer folk på läktarna än i Mora, som han upplevde var alldeles för hockeytokigt. I Gävle fanns det utrymme för ett fotbollslag. Också.

På frågan om han kan bjuda på en anekdot från GIF-tiden kommer svaret direkt.
   ”Ja, vi hade slagit Hammarby med, jag tror det var 3–1, men efter matchen grät ändå Mikael Källströms son, Kim. Han var ledsen för att ’de där gröna’ hade skrikit att ’pappa var skitig’."

Han minns också den polske tränaren Marek Skurczynski, som tog över inför säsongen 1990.
   ”Han satte poäng på spelarna efter varje träning. Ett till tio. Han berättade inte för oss vad han skrev, men jag såg det tillräckligt många gånger för att förstå att han gjorde det."
   Under Skurczynski tog sig Gefle IF för första gången ut i Europa. Låt vara på ett mycket turligt sätt*, men spel i Intertoto-cupen blev det på sommaren -90. I början av juli, samtidigt som VM-slutspelet i Italien, spelade GIF bortamatcher mot Vasas SC från Budapest och First Vienna FC 1894 i Wien.
   ”Jag hade jätteont i hälsenan och det var jättejobbigt en period där.”
   Skadorna började hopa sig och i slutet av 91-säsongen fick han en bristning i baksidan av låret som skulle hänga med under resten av karriären.
I bokserien ”Svensk fotboll” står det att…
   ”…jag var lat, va?"
Ja, haha, det står att du var ”träningslat av naturen och att säsongen gav dig en tankeställare”.
   ”Nja, det var snarare tvärtom. Efter Gefle åkte jag hem till England och spelade med några kompisar i Sheffield United, som var i högsta serien då. Jag spelade i deras b-lag i kanske fyra månader och ville ge det en chans. Det gick hyfsat bra och jag hade kunnat vara kvar i England och spelat i ett lag som heter Crewe, men jag ville flytta till Stockholm. Spårvägen hörde av sig och jag spelade där under Bosse Petersson, men det var nog då, omedvetet, som man inte var beredd att göra det sista hela tiden – som man gjort tidigare. När drömmen dör så dör något inombords.”

Foto: Arbetarbladet/arkiv
Han berättar att han ångrar att han inte flyttade tillbaka till Gävle efter sejouren i England.
   ”Fast jag har ju fru och tre barn i Stockholm nu så jag kan inte säga att jag ångrar det. Fast lite ångrar jag det.”
   Sedan han avslutade karriären har han jobbat på ett mejeri och sålt glass, hos en leverpastejtillverkare och inom mediebranschen som säljare. Sedan fyra år tillbaka är han försäljningschef hos en hotellkedja. Utan att göra reklam kan man säga att kedjan lägligt nog har ett hotell beläget strax väster om Gävle. Dessutom har han en svåger i Torsåker, så det har hänt att Steven Payne tittat förbi på Strömvallen när Gefle spelat.
   ”Jag tycker att Pelle har gjort ett otroligt jobb. Man måste vara ett bättre lag för att vinna mot Gefle helt enkelt. Sen är väl inte Gefle så roligt att titta på, men det spelar ingen roll. Vad ska han göra? Han kan ju inte bjuda på en match, köra en Sverige mot Holland och få stryk med 4–0? Nej, han är ofattbart bra.”
Ni spelade en säsong ihop….
   ”Nja, han var skadad den säsongen, men man kunde ana att det var något annat på gång. Han var otroligt smart.”
Pelle fick ta över som tränare en kort period när ”Liston” slutade -89.
   ”Det är möjligt, jag kommer faktiskt inte ihåg det. Det var väl bara några månader kvar av säsongen då…”
   ”Men han är ju som Alex Ferguson. Jag undrar vad som händer om han slutar, då rasar väl allting.”
 
Steven Payne är fortfarande engagerad i fotbollen och finns med i staben i ett ungdomslag i Brommapojkarna.
Vilka håller du på i allsvenskan?
   ”Jag har ju säsongskort på AIK, men det gör inte mig något om Gefle vinner mot dem. Man vill ju inte att Gefle ska åka ut, men det gör de ju aldrig ändå. Mina barn spelar i BP och vi bor fem minuter från Grimsta så jag kommer ju att se dem i år. Det blir säkert en höjdarmatch – 0–0. BP kommer att hålla bollen men inte komma någon vart. Fast man vet inte, kanske gör Gefle mål i 72:a. På hörna.”
Hur gammal är din äldsta son?
   ”Han är 13, han har det lite jobbigt nu, han har inte kommit in i puberteten än som 70 procent av de andra barnen. Men om några år kanske ni får se honom i Gefle-tröjan.”
Jimmy Morén

* Fotnot: Gefle IF har tagit sig ut i Europa tre gånger. 1990 nådde man Intertoto-cupen efter att ha gått till semifinal i inomhusturneringen Hallsvenskan och både IFK Göteborg och GIF Sundsvall tackat nej till platsen. 2006 och 2011 fick man kvala till Uefacupen respektive Europa League – tack vare fair play.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar