Det kokande kvalet 1965

Fotbollen i Gävle har kanske aldrig varit hetare än den var för knappt 50 år sedan.

   – Det var roligt, man hade ju aldrig spelat inför så mycket folk tidigare, minns Kurt Eriksson, en av GIF-spelarna.
   Här är berättelsen om det kokande kvalet till allsvenskan.

Det är oktober 1965.

   Sju år har gått sedan Sigvard Parling stod öga mot öga med Pelé. Sju år sedan den historiska VM-finalen på Råsunda. Sigge är 35 år nu, bor i Forsbacka och är spelande tränare för Gefle IF.

   Ingen GIF-spelare, vare sig före eller efter, har större meriter än Sigge. Förutom VM-silvret har han samlat på sig 39 landskamper, 2 SM-guld och 3 SM-brons i fotboll. Han har även spelat landskamper i bandy och ishockey.

   Respekten Sigge har med sig i omklädningsrummet och på planen är förstår enorm.

   – Det var en sköning. En tuffing. Han hade sina idéer, visste vad han ville och ville ha ut det bästa av alla, svarar Kurt Eriksson på 4-4-2-bloggens fråga om hur han minns Parling.

   Säsongen 1965 har Sigge byggt ett lag som är redo att slåss om en plats i allsvenskan. Gefle IF vinner enkelt sin division 2-serie och har chansen att knipa en av platserna via kvalet.

   Motståndarna blir Grimsås, Gais och Brage.

17 oktober 1965: Gefle IF–Grimås IF

Det är fotbollfeber i Gävle. Alla vill ha en biljett till kvalpremiären och på Strömvallen arbetar tio vaktmästare för att ställa allt i ordning. Extraläktare har hämtats från Forsbacka och Strömsbro och intendent Folke Sandmark har ordnat platser för sammanlagt 12 300 personer.

   Publikrekordet för fotboll är 7 330 åskådare (från en vänskapsmatch mellan en Gästriklandskombination och Sheffield Wednesday 1934), men det lär ryka all världens väg, förutspår man. 

   Motståndaren heter Grimsås IF och är ett riktigt popgäng. I samhället bor endast 500 personer och samtliga spelare kommer från byn eller närliggande samhällen. Nio av spelarna arbetar på fabriken och under dessa dagar i oktober svarar växeltelefonisten så här i telefon:

   – IKO Kabelverken, gäller det fotboll eller kablar?

   Laget har, mycket tack vare spelande tränaren Lennart Nyström, gått som en raket genom serierna. Parallellt har supporterklubben vuxit sig starkare över hela landet. Tre av medlemmarna är Sven Jerring, Åke Strömer och Thore Skogman.

   Ett 50-tal journalister har begärt ackreditering till matchen på Strömvallen.

   

Matchen slutar dock i antiklimax för Gefle IF. Grimsås vinner med 1–0 och "bara" 7 196 personer kommer till Strömvallen. Målet kommer på straff sedan Mats Gustavsson fällt Lennart Nyström. Nyström slår själv straffen i mål. Huruvida straffen är korrekt dömd tvistas det om än i dag.

   – Svårt att veta exakt, jag satt på sidan och kunde inte se, berättar Kurt Eriksson som inte spelade i matchen.

   – Jag minns bara att det var för jäkligt att få en uddamålsförlust på straff i slutet. Annars var det feststämning, berättar en av spelarna, Bertil Astby för 4-4-2-bloggen.

   Klart är i alla fall att GIF inte har spetsen framåt och skadade skyttekungen Tore Persson saknas.

Mats Gustavsson orsakar straff. Lennart Nyström i Grimsås faller. Foto: George Lundqvist, GD.

Gefle IF:s lag: Lasse Andersson – Kurt Klippel, Sten-Bertil Westergren – Mats Gustavsson, Mats Larsson, Bertil Astby – Sigge Parling, Arne "Ata" Persson – Sören Egerfeldt, Inge Törnlund, Åke Berg (ut 23, Kalervo Siira in).

23 oktober 1965: Gais–Gefle IF

Luften har gått ur Geflelaget efter förlusten mot Grimsås, matchen man på förhand hade bäst chans att vinna. 

   Andra omgången mot Gais på Ullevi i Göteborg slutar också i förlust. Den här gången med 1–3. 

   Men resultatet är inte det man minns bäst från matchen, utan publiksiffran. 21 268 personer ser matchen på plats. Det är sannolikt den näst största åskådarskara som Gefle IF spelat för (publiksiffran från Europakvalet 2013 borta mot Karabach saknas).

   Noterbart är att Gefle IF:s mål görs av Örjan Modin, en spelare som värvats på hösten från division 6(!).

Kurt Eriksson minns matchen:   

 – Det var roligt, vi hade spelat inför mycket folk med gästrikelaget, men egentligen hade vi inte spelat inför så h-ä-r många.

   – Vi förberedde oss inte som man gör i dag. Vi sprang runt lite och gjorde några gymnastiska övningar tio minuter före matchen, sedan gick vi in i omklädningsrummet, satte på oss dräkten och gick vi ut till avspark. Det var lite annorlunda, säger Kurt Eriksson och skrattar.

   Än mer anmärkningsvärd än publiksiffran i Göteborg är den i matchen Grimsås–Brage: 15 000 personer.

Kurt Eriksson, till vänster, målvakten Lasse Andersson och Sigge Parling avvärjer en Gais-chans. Bilden från Årets fotboll 1965.

Gefle IF:s lag: Lasse Andersson – ?, Kurt Eriksson – Mats Gustavsson, Mats Larsson, Bertil Astby – Sigge Parling, Örjan Modin – Sören Egerfeldt, Inge Törnlund, Kalervo Siira.

30 oktober 1965: Gefle IF–IK Brage

Gefle IF har fortfarande chansen att ta en av de två platserna till allsvenskan, men då krävs seger över Brage på Stockholms stadion. Över 11 000 har kommit från Gästrikland och Dalarna för att se matchen.

   Brage är dock det bättre laget och även om "korpspelaren" Örjan Modin klackar in 1–1-kvitteringen, vilket blir slutresultatet, är ändå allsvenskan aldrig riktigt nära.

   – Allvarligt talat så hade vi inte räknat med att gå till allsvenskan redan i år – hoppet försvann delvis när Tore Persson skadades, säger GIF-basen Henry Eriksson till GD efter matchen.

   Även om kvalet slutar i moll blir det ett minne för livet för spelarna som får vara med.

   – Det är ett av mina starkaste minnen, säger Kurt Eriksson.

Inge Törnlund skjuter bollen i mål bakom Bragemålvakten, men är offside. Bilden ur Årets fotboll 1965.

Gefle IF:s lag: Lasse Andersson – Kurt Klippel, Sten-Bertil Westergren – Mats Gustavsson, Mats Larsson, Bertil Astby – Sigge Parling, Kalervo Siira (ut 20, "Ata" Persson in) – Sören Egerfeldt, Inge Törnlund, Örjan Modin.

****

GIF-laget 1965: övre raden från vänster: Tore Persson, Örjan Modin, Mats Larsson, Sigge Parling, Inge Törnlund, Arne "Ata" Persson, Kalervo Siira.
Nedre raden från vänster: Mats Gustavsson, Kurt Klippel, Lasse Andersson, Kurt Eriksson, Bertil Astby. Åke Berg saknas på bilden. Bilden kommer från Årets fotboll 1965.

Jimmy Morén

jimmy.moren@gmail.com